Tunnelbanan

Så här i lite innan vintern sätter klorna i oss här i Stockholm brukar kollektivtrafiken spela oss pendlande ressenärer små spratt då och då.
Jag ska berätta en liten historia om hur det kan se ut.
Kommer i tid till perrongen bara 2 min kvar till tuben kommer, har alla tre tidningarna laddade, tåget kommer i tid, jag hittar en sittplats sätter mig börjar med Metro skummar igenom tidningen lite tittar upp. -Ah redan Gullmarsplan tänker jag. Fortsätter läsa kommer till det intressanta i tidningen, SPORTEN är djupt försjunken i diverse sportanalyser. -Har vi inte lämnat Gullmarsplan ännu? -Jo nu rör vi på oss. Tåget segar sig över Skanstullsbron och tar sig ryckigt fram till perrongen. Jag slukar Metros nöjesdel i ett nafs, nu är det dags för City. -Brukar inte det här tidningsbytet komma i Slussen egentligen? Tåget rullar vidare mot Medis, man kan säga att det går som tåget. Färden fortsätter mot Slussen. -Jag har kommit till Citys sportdel, den brukar vara lite mer nyanserad än Metros. Framme vid Slussen byter tåg till röda linjen. Hoppar på det ankommande tåget, sätter mig ned och forsätter mitt läsande av Citys nöjesdel. Jag kan inte fortsätta läsa, det här tåget kör så ryckigt att jag blir illamående redan innan Gamla Stan. -Hur ska jag klara av att inte kalva innan jag når min slutdestination.
Den ryckiga färden fortsätter mot T-Centralen. -Måste den där tjejen bada i parfym? Det stinker. Mitt illamående växer. -Bara en station kvar. Tåget lämnar T-centralen och fortsätter mot Östermalamstorg, den ryckiga färden fortsätter. -Vad varmt det är, fan vad halsduken skaver. Tåget stannar med ett ryck i en onaturligt lutande sväng. -Jag är ju snart framme tåget kan ju inte stanna nu, jag måste få lite frisk luft så att jag slipper att pizzafiera hela tåget eller perrongnen. Tåget rör på sig och glider sakta mot in mot perrongen. -Äntligen snart frihet!
Dörrarna öppnar sig jag kan stiga ur tåget jag tar ett par djupa andetag illamåendet börjar avta.
Jag går mot vad som känns som världens längsta rulltrappa, tar fram min .SE och skummar igenom samma TT nyheter jag läst tidigare i Metro och City. Rulltrappan börjar närma sig sitt slut och jag kliver av, slänger tidningarna i återvinningskärlen och promenerar till jobbet fortfarande illamående.

Ett exempel på hur kollektivtrafiken kan spoliera en alldeles lysande morgon.